Ge aldrig upp!

Trotts motstånd från flera håll i bageribranschen nu kan jag egentligen säga att jag ska bli bagare. Idag blev det officiellt att jag blir en av degpojkarna på Enskedeparkens Bageri. Jag känner mig så stolt att vara en del av den här projekt/bageri/kafé/magiskt ställe.

Den annan degpojke och ägare är Jarl som jag träffade i mars 2011 på en brödkurs med Sébastien (fina bilder från den tiden finns här). Vi snackade lite under kursen och Jarl skjutsade mig hem och vi hann snacka mer om vårt brödintresse, framtidens planer – jag nämnde vaguely att jag kanske ville bli bagare på fulltid – , osv. osv. Dock då visste jag inte att Jarl hade planer att öppna ett eget bageri. Vi bytt kontakt med anledning att ”kanske vi behöver varandra någon dag framöver” och sa hej då!  Man kalla det öde eller vad det nu är… men den dagen kom nästan fyra års sedan! Tack vare Séb som skrev om mitt problem på hans blogg, fick Charlotte (Jarls fru och ägaren också) kontakt med mig och vi träffades så de kunde berätta lite mer av deras planer för bageriet och kafé. Jag blev kär i hela projektet, i bagarehuset och i hela omgivning (kolonilotter, engelskträdgård, ridstall). Hur många gånger i livet får man vara med från början i ett bageri som byggs i ett hus från 1700-tal (huset i bilden)? Inte så ofta!

Trotts att det blev officiellt idag, har jag varit på bageriet de senaste veckorna och hjälpt med renovering: båda målat och kaklade, bar inne en stenugn från Svebah Dahlen (DC4-2 för de nyfikna) och nu på fredag kommer degblandare bäras inne och kylrum byggas på plats, bakbord ska fixas inom ett par dagar och sakta men säkert går vi framåt. Vi hoppas kunna börja provbaka nästa vecka och öppna den 25:e nov, så håll tummarna för oss och häng med på resan via Instagram @enskedeparkensbageri!

Varför inte starta SBI?

Jag har twittrat lite med Martin Lundell, VD för Sveriges Bagare och Konditorer, angående det utbildningsproblemet som jag upplever. Båda han och branschen verkar hålla med mig att problemet finns och det kommer att bli även större och t.o.m. leda till någon sorts ”brödkris” i landet, dvs. för få bagare. Här kan du höra hans och branschens åsikt. Mycket fint att branschen vill att flera ska bli bagare men varför luta sig tillbaka och vänta på att regeringen ska göra något? Mitt förslag är att visa regeringen fingret och skapa en bra alternativ privatutbildning! Skapa SBI – Stockholms* Baking Institute!

Ni får ursäkt min anglicism men SBI är en direkt referens till SFBI – San Francisco Baking Insitute. SFBI är enligt många bagare en av de bästa skolor i världen när det gäller just bröd. Att USA’s västkusten har så spännande bagerier och så bra bagare, att USAs bagarelandslaget kom 2:a i Coupe du Monde 2012 är till en del merit av just SFBI. SFBI är en privatinstitution skapade av en visionär som heter Michel Suas. Han skapade en utbildningscentrum som lyckades förena bagare, mjölnare, odlare och konditorer med en enda syfte – erbjuda den bästa utbildning money can buy! Stryk gärna under money för att det kan kosta upp till 150 000 kr att gå en komplett utbildning hos SFBI, men om folk får utbildning i värdsklass vad är problemet med detta?

Ni hörde ju Martin i videon, vi har bästa bagarelandslaget i Europa och vi har 3:e bästa konditorilandslaget i Europa! Tänk att skapa en skola vart dessa människor fick undervisa framtidens bagare- och konditorelit. Tänk bara en skola med lärare såsom Johan Sörberg, Jan Hedh, Håkan Johansson, Moa Brink, Mattias Wallmark, Sébastien Boudet, Daniel Roos, Mattias Ljungberg, Johan Sandelin, osv. Vi har duktiga mjölnare och odlare i Norden som håller på att jobba med gamla sädeslag (visste ni t.ex. att i NY har de börjat odla Ölandsvete och att Tartine i San Francisco håller på att baka med det?). Tänk att ha en sådan skola var alla dessa människor förenas! Tänk att använda vinsten i skolan att investera i våra landslag, ge de bättre träningslokaler och betala dem under träning (tror de gör ju detta gratis idag). Eller varför inte använda vinsten att skapa stipendier för vidareutbildning av våra duktiga bagare och konditorer? Eller stipendium för att starta nya hantverksbagerier? Glöm inte dina kära hemmabagare dock! Erbjud också korta kurser!

Alltså kalla mig en drömare men jag bara jizz in my pants med tanken av att ha en sådan skola i Sverige. Vi kan ha en utbildning i världsklass, bli Europas SFBI, attrahera talang och sist men inte minst blir (även mer) en referens i bagare och konditorvärlden. Vi behöver bara strunta att regeringen ska lösa problemet och istället fokusera på att erbjuda en alternativ. Vem får tag i detta? Carl Jan, vill du inte ta tag i det här och göra samma sak som du gjorde med Restauranghögskola fast i brödvärlden (fast erbjud inte bara 12 platser per år, tack!)?

Jag vet att i Sverige är lite tabu att snacka om privatutbildning, staten ska ju fixa det… men kom igen! Peace och pussar.

* Eller någon annan stad, t.ex. ligger bästa Restaurangshögkolan ju i Grythyttan. Eller varför inte låta S stå för Sweden

Att skola om sig i Sverige

Jag har tagit beslutet att jag vill bli bagare. Det var inget beslut som togs övernatt utan att den har mognat i mitt huvud under flera månader. Det var inget beslut som baserades på min erfarenhet som hemmabagare (eller ‘tv-bagare’.. Ha!) utan att jag har praktiserade på min fritid på ett lokalbageri under de senaste tre år. Där har jag lärt mig massor från en av de bästa och nu vill jag fortsätta lära mig mer fast på fulltid. Tyvärr är verkligheten i Sverige för någon som vill skola om sig till bagare en grym, trist och komisk (jag försöker vara positiv) historia.

Det vanligaste sätt att gå bagare utbildning i Sverige är via vuxenutbildning men om du är högutbildade (eller har för bra betyg) är denna dörren stängt. Jag har diskuterade båda med personal på skolan här i Stockholm (Astar f.d. JB Kompetens) och studievägledare i Stockholms Komvux och alla ge mig samma svar ”Tyvärr så ser reglerna ut idag. Du kommer inte att komma i vuxenutbildning om du har universitetsexam.”. Surt. Antagningsregler till vuxenutbildning stipulerar att de som saknar gymnasiebetyg, de som är arbetslös, osv. har prioritet att komma inne i utbildning. Inget fel med detta, jag förstår att vi måste minska ungdomsarbetslöshet men varför inte ha en andel av platserna reserverade för folk som har andra meriter? De som har gymnasiebetyg eller andra meriter brukar anvisas till Yrkeshögskolan (YH) och en snabb sök på detta visar för att kunna delta i YH-utbildning för bagare krävs förkunskap och betyg i ämnen som undervisas i vuxenutbildning, detta innebär att jag kan inte komma i YH-utbildning heller. Jag har inget möjlighet att utbilda mig till bagare i Sverige.

Jag ger inte upp och utan att kunna söka utbildning måste jag hitta på andra lösningar och då tänkte att det bästa sättet är att fortsätta jobba som bagare och lära mig yrket ”on-the-job”. Min erfarenhet som ingenjör säger att det är ett av de bästa sätt att lära sig något nytt. Under min praktiktid har jag träffade en del bagare och därför känner jag att jag har en bra nätverk när det gäller bagerikontakter och försöker utnyttja detta att kunna få en anställning som bagare/lärling. Tyvärr verkar min öde lika mörkt och det är Komvux som kommer tillbaka och slår mig i käften även när jag försöker undvika den. Flesta bagerier vill inte anställa någon utan utbildning och detta kan jag förstå och därför brukar mitt erbjudande vara att jag kan komma inne med en lägre lön men detta är inte hellre ett val, flera är rädda att facket kommer och lägger sig in i detta. Jag har även kommit till det löjliga alternativ att jag jobbar gratis bara att kunna få någon sorts utbildning men då blir bagarechef även mer skraj (kanske de minns det här). Däremot skulle flesta vilja anställa mig om jag kom till dem via lärlingsutbildning som… ni gissade, görs via Komvux. Varför skulle de anställa mig om det vore via lärlingsutbildning? Jo, de får en anställd som jobbar gratis (facket tycker då det är okej för att det följer en kommunal utbildningsplan och lärlingar får betald via CSN) och bagerier får dessutom en summa pengar av kommunen för varje lärling. Svårt för mig att tävla mot detta.

SBK (Sveriges bagare och konditorer) själva erkänner att det är svårt att skola om sig till bagare/konditor och jag har varit i kontakt med  Karin Thapper, ansvarig för utbildningsfrågor kring livsmedelsbranchen, som lider med mig och tycker det är ett orimligt system. SBK skriver i sin hemsida att ”Ett annat sätt att utbilda sig på är att du söker till de skolor och företag som erbjuder kortare kurser av utbildningar. Denna möjlighet förekommer vid bland annat Restaurangakademin och ett flertal råvaruleverantörer.”. Jag har varit på en kortkurs hos Medborgarskolan (som gav mig inte så mycket) och en annan kortkurs med min vän Sébastien Boudet (som gav mig mycket). För flesta bagerier är de kurser ingen alternativ till vuxenutbildning och då är vi tillbaka på plan 0.

Vad finns det kvar för mig? Att skapa min egen anställning och starta ett eget bageri. Detta är inget alternativ för mig i dagsläget dock, jag vill jobba mer med folk från branschen, jag vill lära mig från de bästa, jag vill göra den resa så jag kan upptäcka vem jag är som bagare. Det finns så mycket mer jag måste lära mig. En annan alternativ är att utbilda mig utomlands men jag börjar misstänka att även den utbildningen skulle inte ses med bra ögon av bagerier i Sverige.  Kalla det konspirationsteori men jag börjar tro att branschen är utformade att inte släppa folk från ”utsida” (och jag är inte den enda som tycker det).

Jag vet inte hur jag kommer att skola om mig till bagare men två saker är säkra: jag kommer inte att ge upp och jag kommer inte att rösta på Jan Björklund (och FP) i det kommande valet.